“Metoden grundades den dagen då jag observerade att jag, omedvetet och automatiskt,
tog för givet att medmänniskan jag hade framför mig skulle anpassa sig till mitt uttryckssätt istället för tvärtom. Denna upptäckt kom efter en plötslig sjukdom och en nära döden upplevelse. Detta förändrade mitt sätt att se på mig själv, mina medmänniskor och den djupare meningen med livet.
Jag vaknade helt enkelt upp.
Steg för steg började jag undersöka den forskning som fanns om vår hjärna och hur våra sinnen tar emot och bearbetar intryck. Jag ville hitta något som kunde ge  konkreta observations- och bemötandeverktyg. Jag upptäckte att vi har vanor i hur vi uttrycker oss till exempel vilka ord och tonlägen vi använder, vad vi ser och lägger uppmärksamhet på och hur vi använder vårt kroppsspråk.
Det blev tydligt att våra vanor styr oss långt mer än jag hade en aning om. Detta är sedan dess min gåva och glädje och jag har i tjugo års tid handlett och väglett i denna riktning.

En annan gåva jag fått är ett långt samarbete med tibetanska buddhistmunkar. Ett vänskap som utvecklat mig oändligt mycket och som bidragit med en mognad till metoden. År 2015, efter jordbävningskatastrofen i Nepal, lades den första byggstenen till Insamlingsstiftelsen Hands in Union där vi samarbetar med min gode vän, Geshe Sonam Wangchen.

Jag har förmånen att älska det jag ägnar mitt liv åt – att ge nycklar till hur vi blir uppfattade och förstådda enligt vår intention och värde, samtidigt som vi med ökad självkännedom om hur vi uttrycker oss, går vår medmänniska tillmötes. En innerlig tacksamhet till Dig som jag mött på resan.
Och till Dig som jag inte fått förmånen att möta, med hopp om att vi en dag möts”

Med värme,
Ingela Fors